Nionde etappen

2018-02-01 - 2018-02-16

Efter drygt två veckor i Portugal är vi nöjda för tillfället och återvänder mot Spanien.

Infarten till Campismo " O Paraiso" är som ni ser ganska brant men med lite god vilja kom även vi upp för backen och fick en underbar plats med en fantastisk utsikt.

Här ser vi Silves  från Campingen cirka 4 km att promenera.

Åt andra hållet har vi utsikt mot Portimao, dock lite längre att promenera :-)

Stora delar av Silves är mycket kuperade här är vi på väg upp mot borgen för att fika, soligt och fint men bara cirka 14 grader.

Nästan alla elskåpen i Silves är fint målade och utsmyckade så vi känner oss som hemma, ser ju lika dant ut i Simrishamn.

Campingen erbjuder en tvättmaskin, modell liten och endast 30 grader, för 4€ lite väl dyrt men vi behöver tvätta.

Cornelia är ganska glad för att baka så hon bakar en citronkaka på egenplockade citroner, så klart skall omnia ugnen testas, resultatet tycker jag ser riktigt bra ut men .....

När vi vänder på kakan ser det inte lika bra ut, smaken var det inget fel på men säkert på bakpulvret som vi köpte i Portugal.

När vi är igång och bakar så blir det även ett matbröd och utseendet är det ju inget fel på, vi skär upp några skivor med stor förväntan att smaka till lunch. Smaken är lite förvånande, varför smakar brödet sött, Cornelia har inte haft i något socker eller annat sött. Vi försöker läsa på mjölpaketet där det endast står på Portugisiska men med hjälp av Google kan vi till vår förvåning konstatera att där är socker i mjölet????

Peter som står med sin husbil inne på ställplatsen i Silves tar sin kajak på släp efter sin cykel och kommer och hälsar på oss, så klart skall jag prova, kan väl inte vara så svårt har ju paddlat mycket, ok kanske 30 år sedan och det var ju kanadensare, men hur svårt kan det vara? Peter ger mig en kort lektion och håller i medans jag tråcklar mig ner i kajaken, den är smal! Väl på plats känns det ganska bra och jag tar en liten tur på floden, tyvärr har det börja blåsa upp så jag är "tvungen" att paddla in till bryggan och försöka ta mig ur kajaken. Tack för provturen Peter.

När vi gav oss iväg hemifrån på denna turen var Cornelia orolig över att vi inte kunde gå på Friskis och Svettis på flera månader, så klart skulle vi promenera långa sträckor varje dag men hur skulle vi hålla övriga muskler i gång? Diverse enklare träningsredskap inhandlades och nu var det dags att prova, jag fick ett gummiband som jag kunde använda under tiden jag läser, fungerade bra men fick ingen träningsvärk, kanske får träna mer.

Av ett engelskt par som vi träffade på campingen i Silves fick vi tipset att besöka denna underliga men trevliga och roliga "stad", El Rocio är inte likt någon annan stad som vi har besökt, på bilden ovan ser ni infarten till staden, asfalten tar slut och är i hela staden ersatt av sand.

Stora breda gator med en och tvåplanshus på båda sidor.

Utanför varje hus var en liten veranda och en rejäl bom att binda hästen vid, precis som i vilken västernfilm som helst.  

I avsaknaden av en riktig häst fick vi använda en mindre stand-in, titta noga så ser du nog den lilla "hästen"

El Rocio är känt för två saker, dels är det Spaniens största pilgrimsmål och blir invaderat av pilgrimer två veckor om året vid påsk, och dels alla hästar.

Baksidan på alla hus i staden är ett stall så varannan gata är stall och varannan gata är bostäder. Vi kan absolut rekommendera ett besök här.

För de som inte kan eller vill promenera finns det alternativ.

Efter att vi gått runt i staden några timmar var det dags för en välbehövlig paus med dricka och tilltugg.

När vi kom tillbaka till campingen, som ligger precis utanför staden, var våra småhästar helt slut och somnade snabbt i skuggan.

Campingen är rejält stor men inte många gäster vid denna tiden på året så här är gott om lediga platser, vi betalar 19€ då ingår vatten och avlopp vid platsen, el 10A, wi-fi, bra toaletter, duschar och rikligt med varmvatten.

Tack för denna gång, vi far nu vidare mot nya mål och planen är att nästa stopp blir i Zahara.

Hälsningar

Cornelia och Staffan

Åttonde etappen

2018-01-20 - 2018-01-31

Resan fortsätter mot Portugal längs med den Spanska Atlantkusten. Nästa strandhugg blev Isla Cristina.

Campingen vi hittade ligger mellan Isla Cristina och Islantilla två badorter, Campingen heter Camping Playa Taray. Återigen fascineras vi av de Spanska campingplatserna med både tak, väggar och golv på de flesta platserna. Vi väljer dock en utan alla dessa tillbehör och betalar 11€ inklusive 16A el och Wi-fi per natt, all annan service finns.

2 km rakt norr ut ligger La Redondela dit promenerade vi en dag för att handla mat. En liten mysig by men att promenera längs med landsvägen med två hundar känns inte helt bra.

Vi fördrar att promenera längs med de fina stränderna, öster ut ligger Islantilla dit promenerade vi några gånger, cirka 4 km enkel väg.

Islantilla domineras av stora semesterhotell och lägenheter, lite märkligt att promenera där nu när allting är stängt och igenbommat, känns som att gå runt i en spökstad, vi gick längs med den stora strandpromenaden utan ett möte en människa. Någon enstaka servering är öppen och även en supermercardo, de flesta affärer och restauranger öppnar inte förrän i februari eller senare.

Denna baren hittade vi på strandpromenaden en av de få som var öppna.

Detta var de ända gästerna förutom fotografen.

Väster ut leder stranden till Isla Cristina efter cirka 5 km. där hittar vi ett större utbud av affärer och service.

Denna annorlunda skapelse hittade jag en morgon på campingen. Det är en Engelsk registrerad Concord, vet inte om jag skulle satsa på en bil med det överhänget.

Efter 10 dagar på Camping Playa Taray bestämmer vi oss för att nu är det dags för Portugal.
denna stiliga bro tar oss över gränsen.

Väl i Portugal blir mycket, lite annorlunda jämfört med Spanien, här ser vi ett exempel på ett tvåvånings storkbo i en kraftledningsstolpe.

Mandelträden har börjat blomma.

På vägen till Albufeira stoppas trafiken upp av en begravningsprocession, det var bara att lugnt följa efter.

Samtidigt som kistan bars in på begravningsplatsen släppte man iväg ett stort antal duvor.

(lite svårt att se på bilden, men det är från lastbilen som ni ser bak i bilden)

Väl framme i Albufeira och den tänkta ställplatsen visar det sig att där är helt fullsatt och kö utanför grindarna. Cornelia hittar snabbt ett nytt möjligt ställe för natten, en liten camping utanför Silves, vi ringer dit och får besked att en plats till oss skall det nog gå att ordna.

När vi svänger av från landsvägen mot campingen blir vi lite konfunderade, vägen är väldigt smal och dålig, kan detta vara rätt?

Vi fortsätter men vägen blir bara smalare.

Rakt igenom en apelsinodling med branta terrasser, nu blundar Cornelia.

En traktor dyker upp parkerad till hälften ute på vägen, bonden vinkar till oss och tycker att det är gott om plats att köra förbi. Det går inte så han för backa undan sin traktor.

Väl uppe på campingen får vi en plats att stå på i två nätter sedan är platsen reserverad. Vi hoppas på att någon annan ger sig av så vi kan stanna. Campingen är i en gammal terrasserad apelsin odling med en fantastisk utsikt.

Från Campingen har vi utsikt över Silves dit är det 4 km. att promenera. 

När vi undersöker omgivningarna hittar vi detta gamla bevattningssystem '' Levadas'' som fortfarande är i drift, det används även som vandringsled.

Campingen är full av olika citrusträd, här ett citronträd med helt underbara citroner, bara att plocka så mycket man vill ha.

Staffan poserar i den obligatoriska och nyinköpta badrocken, ett måste för alla husbilsåkare. Denna drar man på sig efter mörkrets inbrott innan man söker sig till duschen och hoppas på att ingen ser en.

Tack och hej från Cornelia och Staffan

Sjunde etappen

2018-01-12 - 2018-01-19

Det här med att skriva blogg är inte lätt, dels att komma ihåg att ta foto, att inte dröja för länge  mellan inläggen, inga långa uppsatser men ändå intressant. Sen en sak till som jag inte riktigt har förstått den kronologiska ordningen som de flesta bloggar är skrivna i passar inte oss, så nu skriver jag i den ordning som jag tycker passar bäst :-)

I dag ser vi Atlanten för första gången på vår resa, här har vi stannat utan för Zahara de los Atunes

Entrén till Camping Los Jarales i Calahonda som vi lämnade i morse efter 9 dygn.

Campingen var bra men ganska mycket trafikbuller hela nätterna, en underbar strand med möjlighet att vandra nästan 10 km. åt varje håll, nära till affärer och restauranger.

Så klart blir det vardag även på en camping speciellt efter några dagar, här hittade vi ett hund bad så en dag blev det SPA för hundarna med bad, föning och klippning ute i solen.

Här fixar Cornelia pälsen på Livs öron, varmt så vi och hundarna bara njöt i solen.

En dag med regn fick vi, då hade jag bestämt mig för att Rullebo också behövde en tvätt, första sedan vi lämnade Sverige, lite regn hindrar inte, så spolplattan på campingen låstes upp av en något konfunderad Spanjor. Jag lånade en stege så även taket fick sig en omgång.

Vi var och promenerade på stranden nästan varje dag, ibland hittade Phi och Liv några lämpliga lekkamrater, här två stora men trevliga hundar som gillade att busa och springa.

Efter en promenad på cirka 6 km. till La Cala de Mijas smakade det utmärkt med en kycklingsallad i solen.

På torget i La Cala de Mijas hittade vi denna Åsna som stod tillräckligt stilla så våra hundar kund prova på att rida :-)

Som sagt, efter 9 dygn på samma camping kände vi att det var dags att ge os ut på vägarna igen. Vi kör ner emot, och förbi Gibraltar, passerar Spaniens sydligaste udde, stannar till vid denna underbara strand.

Stranden ligger strax utanför den lilla byn Zahara de los Atunes och nu är vattnet inte längre Medelhavet utan Atlanten.

Vi tog en lång promenad längs med stranden och nöjt av solen, havet, och värmen.

Hundarna sprang lösa, lekte och jagade varandra.

Vet inte om denna hörnan av Spanien är lite bortglömd, vi upplever den som mycket lugnare och faktiskt renare med en underbar natur.

Efter stranden började vi leta efter ett ställe för natten, vi märker att det inte är högsäsong, många campingar och restauranger är stängda. Undrar om även vår GPS har tagit semester, den har nog inte tidigare visat in oss på så dåliga och trånga vägar.

På väg mot en nudist camping som visade sig vara stäng för säsongen. Kanske tur det :-)

Till sist hittade vi denna camping som var öppen och därtill riktigt bra till ett överkomligt pris.

Camping La Rosaleda, kan vi rekommendera för er som tar er till denna del av Spanien.

Tack och hej för denna gång, vi hör av oss om några dagar igen.

/Cornelia o Staffan