söndag 24 mars 2019

Vägen hem och lite till.

Man brukar säga "borta bra men hemma bäst" denna vy möter oss när vi kommer hem och går ner till "vår" strand.

Men först backar vi tillbaka till där vi slutade förra gången, mitten av februari och campingen i Palomares.
Vardagen fortsätter och även små hundar behöver borsta tänderna, Phi älskar det, tror det beror på tandkrämen som smakar lever.


Liv är inte lika glad för tandborsten men accepterar det ändå.


Som vi skrivit tidigare börjar vi känna en del hemlängtan och vi bestämmer oss för att starta resan hemåt lördagen den 16 februari. Men först skall vi hem till Frida och Andreas med barn för en grillkväll. Det blir en mycket trevlig kväll i deras fina lägenhet, god mat och sedan lite sällskapsspel.
Om du vill läsa om deras stora äventyr hittar du Fridas blogg här: https://nouw.com/lafamiliabengtsson 



Resan hem har börjat, första etappen går mot Pinoso där vi skall handla vin på Bodegas Pinoso, blommande mandelträd kantar vägen, natten tillbringar vi på Camping El Tranquilo utanför Pinoso.


Efter bunkring av vin fortsätter vi norr ut i ett underbart väder, dagsetappen blir ganska lång, cirka 60 mil. Sista stoppet i Spanien blir i Sant Feliu de Guíxols en underbar by vid havet strax innan gränsen till Frankrike. Här stannar vi på S´Agaroarea San Cristofol, en enkel men trevlig ställplats.


Vi tillbringar en dag i Sant Feliu de Guíxols där vi vandrar runt och bara njuter av vädret och den fina byn.


Lite annorlunda hus vid strandpromenaden.


Hemresan fortsätter in i Frankrike, vårt ända stopp blir på en vingård, Laudun Chusclan där vi handlar vin och stannar över natten. Tidigt nästa morgon tar vi sikte på Tyskland och når sent på kvällen fram till Wein & Hof Hügelheim som erbjuder fri ställplats och gott vin.


Vi gillar ju Tyskland så här tar vi det lugnt, en kort dagsetapp på knappt 10 mil tar oss till den lilla byn Meißenheim där vi hittar en enkel ställplats med gott om plats sidan om rådhuset.


Vi har aldrig sett ett liknande rådhus.


Resan hem går vidare via Raesfeld där vi stannar en natt, sedan vidare till Lahn där Cornelias mamma bodde 1946 till 1952 och även konfirmerades i denna kyrka.


I Werlte hittar vi denna gratis ställplats mitt i byn, det var gott om plats bara vi och en husbil till som stod där över natten.


Via bordershop i Puttgarden tar vi oss vidare till Præstø och ställplatsen i hamnen. Här har vi stått några gånger men detta var nog sista gången, priset har blivit lite väl dyrt 185 Dkr (cirka 275 Skr), nu i vintertid endast en toalett öppen, ingen tömning av gråvatten eller wc.


Den 26 februari är vi tillbaka hemma i vårt lilla Äppelbo och så klart går vi genast ner till havet och bara njuter.


Det är ju bland annat detta vi har längtat efter.


Jag vet inte om Phi tror att hon är en struts, oavsett så är hon duktig på att sticka huvudet djup i sanden.


Den 28 februari börjar vi se de första vårtecknen


Den 1 mars vandrar vi upp till Kortelshuvud (cirka 85 möh) för att njuta av utsikten.


Kortelshuvud ligger cirka 1 Km söder om Stenshuvud som är cirka 10 m högre.


Här är en av anledningarna till hemlängtan lilla Elna som föddes medans vi var i Spanien.


Nu är vattnet tillbaka i ån efter sommarens torka



Både vi och hundarna älskar denna stranden, här kan hundarna springa lösa och bara njuta.


En vanlig torsdag kör vi intill Simrishamn och tar en hotellfrukost med utsikt på Hotel Svea.


Måndagen den 18 mars, nu letar vi vårtecken, här kommer det att vara helt vitt av vitsippor om några veckor


Ramslöken börjar komma upp intill ån.




På heden nere vid stranden hittar vi några backsippor som börjar kämpa sig upp.


Den 21 mars hittar vi de första vitsipporna


och efter lite letande även blåsippor, nu är våren på gång :-)


På morgonen den 22 mars tar vi en promenad innan frukost och belöningen trivs vi bra med!





Tror att det dröjer lite innan vi börjar längta tillbaka till Spanien.


Stort tack till Er alla som har följt oss här på bloggen under vår resa. Nu stannar vi förmodligen i Sverige ett tag men bloggen kommer att leva vidare.
Vi kommer att fortsätta skriva ny inlägg allteftersom vi har något att berätta och dela med oss av.

Hälsningar
Staffan o Cornelia

måndag 11 februari 2019

Läskunnighet bland husbilsåkare ifrågasätts

Vi lämnar Naturreservatet Cabo de Gata-Nijar och kör några mil norr ut, anländer till Vera Playa som är en lång badstrand där cirka 30% är nudistbad, lär vara det största i Spanien. I den norra delen kan man köra ner till stranden och trotts stora skyltar som förbjuder både parkering och camping står här nog ett hundratal husbilar.


Strax intill hittar vi Camping Cuevas Mar och där stannar vi, i receptionen får vi frågan om vi vill ha en plats på nudist- eller textil delen av campingen, upps detta hade vi ingen aning om,  vi fattar oss snabbt och säger att vi går och tittar och ser var vi hittar en bra plats som passar oss. Ganska mycket gäster här och inte så många lediga platser, på nudistdelen var det ingen plats som passade oss så vi var "tvungna" att välja en plats på textildelen.


Detta blev en bra plats med mycket sol.


Planen är att vi stannar här ett tag så även tältet kommer upp.


När det är lite kallt i vinden älskar både vi och hundarna att vara i förtältet. Liv har hittat sin plats i en stol med fårfäll.


Gästerna på campingen består till cirka 80% av övervintrande Engelsmän, en del Tyskar och Holländare samt vi och ett eller två par Svenskar till. Här kommer en Engelsman till med shoppingbilen på släp, smart!


Byn som Campingen ligger i heter Palomares, en liten trevlig by med den mesta service man kan behöva, på torget mitt i byn är det livemusik med dans varje lördag eftermiddag.


Utsikt från Palomares över havet och en del av stranden.


Stranden är cirka 7 km lång att vandra längs med stranden är ett tidsfördriv som vi gärna ägnar oss åt. Vattenhål finns det många längs den långa stranden, här ett foto från vårt favoritställe där vi gärna stannar och tar en öl med tappas.


Våra vänner från Vagnhärad Gert och Yvonne, kom och hälsade på oss här på campingen, det blev ett glatt återseende då vi inte träffats sedan förra året då vi båda var här nere i Spanien. 


Denna vägskylt med det något underliga namnet "CALLE 17 DE ENERO DE 1966" hittade jag i byn, lite underligt tyckte jag och nyfiken som jag är fick jag ju ta reda på historien bakom. Med hjälp av bland annat Google och Wikipedia hittade jag följande hemska historia. Den 17/1 1966 kolliderade två amerikanska flygplan vid lufttankning på 9000 meters höjd ovanför Palomares, det ena planet var en  Boeing B-52 Stratofortress lastad med 4 st Vätebomber, som tur var var dessa ej osäkrade så någon kärnexplosion inträffade inte. Flygplansdelar och bomberna spreds över ett område 15 km x 15 km omkring Palomares och en hel del plutonium från bomberna spred över tomatodlingarna och byn.
För de som vill läsa mer om denna händelse hänvisar jag till dess länkar: 1966 Palomares B-52 crash , Palomares


3,5 km nordöst om Palomares ligger den lilla byn Villaricos där är det marknad varje söndag.
Vi vandrar dit för att titta på byn och kolla in marknaden.


I Villaricos finns det två små hamnar och där emellan en mysig strandpromenad.


Stranden i byn är fin men ganska grovkornig och svart sand.


Marknaden var ungefär likadan som de flesta mindre marknader i Spanien, frukt och grönsaker samt kläder. Innan vi påbörjar vandringen hemåt lyxar vi till det med varsin öl och tappas.


Eftersom vi vandrar en hel del och de flesta gånger går vi igenom byn så börjar invånarna känna igen oss, Cornelia har nu även blivit känd som byns ända tiggare. Jag var inne i affären och handlade och Cornelia satte sig utanför med hundarna för att vänta på mig, då kom det fram en Spansk dam till henne och vill ge henne pengar, Cornelia blev helt förtvivlad och sa, nej nej nej, varpå damen tyckte att lite mat till de små hundarna kunde hon iallafall köpa. Så om pengarna tryter vet vi nu hur vi skall göra :-)


I byn har vi träffat ett Svenskt par, Frida och Andreas med barnen Saga och Harry, de lever sitt äventyr och flyttade hit i december.


I söndags tog de med oss på en vandring längs med strandpromenaden till Garrucha, det blev en heldags utflykt med lunch på vägen samt kaffe, öl och efterrätt vid målet i Garruchas hamn.


Vandringen hemåt påbörjas med förvånansvärt pigga barn och hundar trotts de 8 km vi avverkat på vägen dit.


Cornelias hemlängtan har ökat de sista veckorna så snart vänder vi nog fören mot norr och påbörjar resan hemåt.

Tack för alla kommentarer vi fått på vår blogg.

Ha det bra tills vi hörs nästa gång.

Hälsar 

Cornelia och Staffan