Läskunnighet bland husbilsåkare ifrågasätts

Vi lämnar Naturreservatet Cabo de Gata-Nijar och kör några mil norr ut, anländer till Vera Playa som är en lång badstrand där cirka 30% är nudistbad, lär vara det största i Spanien. I den norra delen kan man köra ner till stranden och trotts stora skyltar som förbjuder både parkering och camping står här nog ett hundratal husbilar.

Strax intill hittar vi Camping Cuevas Mar och där stannar vi, i receptionen får vi frågan om vi vill ha en plats på nudist- eller textil delen av campingen, upps detta hade vi ingen aning om,  vi fattar oss snabbt och säger att vi går och tittar och ser var vi hittar en bra plats som passar oss. Ganska mycket gäster här och inte så många lediga platser, på nudistdelen var det ingen plats som passade oss så vi var "tvungna" att välja en plats på textildelen.

Detta blev en bra plats med mycket sol.

Planen är att vi stannar här ett tag så även tältet kommer upp.

När det är lite kallt i vinden älskar både vi och hundarna att vara i förtältet. Liv har hittat sin plats i en stol med fårfäll.

Gästerna på campingen består till cirka 80% av övervintrande Engelsmän, en del Tyskar och Holländare samt vi och ett eller två par Svenskar till. Här kommer en Engelsman till med shoppingbilen på släp, smart!

Byn som Campingen ligger i heter Palomares, en liten trevlig by med den mesta service man kan behöva, på torget mitt i byn är det livemusik med dans varje lördag eftermiddag.

Utsikt från Palomares över havet och en del av stranden.

Stranden är cirka 7 km lång att vandra längs med stranden är ett tidsfördriv som vi gärna ägnar oss åt. Vattenhål finns det många längs den långa stranden, här ett foto från vårt favoritställe där vi gärna stannar och tar en öl med tappas.

Våra vänner från Vagnhärad Gert och Yvonne, kom och hälsade på oss här på campingen, det blev ett glatt återseende då vi inte träffats sedan förra året då vi båda var här nere i Spanien. 

Denna vägskylt med det något underliga namnet "CALLE 17 DE ENERO DE 1966" hittade jag i byn, lite underligt tyckte jag och nyfiken som jag är fick jag ju ta reda på historien bakom. Med hjälp av bland annat Google och Wikipedia hittade jag följande hemska historia. Den 17/1 1966 kolliderade två amerikanska flygplan vid lufttankning på 9000 meters höjd ovanför Palomares, det ena planet var en  Boeing B-52 Stratofortress lastad med 4 st Vätebomber, som tur var var dessa ej osäkrade så någon kärnexplosion inträffade inte. Flygplansdelar och bomberna spreds över ett område 15 km x 15 km omkring Palomares och en hel del plutonium från bomberna spred över tomatodlingarna och byn.

För de som vill läsa mer om denna händelse hänvisar jag till dess länkar: 1966 Palomares B-52 crash , Palomares

3,5 km nordöst om Palomares ligger den lilla byn Villaricos där är det marknad varje söndag.
Vi vandrar dit för att titta på byn och kolla in marknaden.

I Villaricos finns det två små hamnar och där emellan en mysig strandpromenad.

Stranden i byn är fin men ganska grovkornig och svart sand.

Marknaden var ungefär likadan som de flesta mindre marknader i Spanien, frukt och grönsaker samt kläder. Innan vi påbörjar vandringen hemåt lyxar vi till det med varsin öl och tappas.

Eftersom vi vandrar en hel del och de flesta gånger går vi igenom byn så börjar invånarna känna igen oss, Cornelia har nu även blivit känd som byns ända tiggare. Jag var inne i affären och handlade och Cornelia satte sig utanför med hundarna för att vänta på mig, då kom det fram en Spansk dam till henne och vill ge henne pengar, Cornelia blev helt förtvivlad och sa, nej nej nej, varpå damen tyckte att lite mat till de små hundarna kunde hon iallafall köpa. Så om pengarna tryter vet vi nu hur vi skall göra :-)

I byn har vi träffat ett Svenskt par, Frida och Andreas med barnen Saga och Harry, de lever sitt äventyr och flyttade hit i december.

I söndags tog de med oss på en vandring längs med strandpromenaden till Garrucha, det blev en heldags utflykt med lunch på vägen samt kaffe, öl och efterrätt vid målet i Garruchas hamn.

Vandringen hemåt påbörjas med förvånansvärt pigga barn och hundar trotts de 8 km vi avverkat på vägen dit.

Cornelias hemlängtan har ökat de sista veckorna så snart vänder vi nog fören mot norr och påbörjar resan hemåt.

Tack för alla kommentarer vi fått på vår blogg.

Ha det bra tills vi hörs nästa gång.

Hälsar 

Cornelia och Staffan