Det kliar i däcken på Rullebo

Efter 8 månader känner vi att det börjar bli dags att ge sig av söder ut igen, trotts denna underbara strand som vi promenerar på i stort sett varje dag längtar vi nu efter värmen, maten och livet i Spanien och Portugal.

Men först en liten sammanfattning av vad som har hänt sedan sist vi skrev här i bloggen.

Ni kanske minns att i februari lämnade vi Spanien med lite hemlängtan, lilla Elna, som här döps, var en av anledningarna. 

Trevliga ställplatser hittar vi även i Sverige, här fricampar vi på väg till Borås i slutet på april. 

Vi järnvägsstationen i Kinna hittar vi denna gratis ställplats, något att ta efter för många städer.

El, vatten och tömning, helt gratis, vi tackar alla skattebetalare i Kinna. 

Redan innan vi lämnade Spanien i februari såg jag på Simrishamns hemsida att de sökte en Hamnvärd för att ta hand om Gästhamn och Ställplats under sommaren, jag sökte och fick jobbet :-)

Här har vi vårt lilla Hamnkontor med Ställplatsen sidan om. Sju markerade platser har vi, dock brukar vi kunna få plats med några bilar till när det kniper.

I hamnen har vi plats för cirka 90 gästbåtar och det är i princip fullt hela säsongen, men i en hamn går det alltid att klämma en bår till.

En del gästbåtar är förstora för gästhamnen och får då ligga i den kommersiella hamnen, där fann jag en morgon denna lilla Hallberg-Rassy 57, hittade ingen ombord men efter 25 minuter såg jag att den gav sig i väg och den hade "glömt" betala hamnavgiften, tyvärr inte så ovanligt.

En vanlig dag på jobbet :-) kan man ha det bättre?

OK. det var ju inte sol varje dag, men totalt har vi haft ett helt underbart väder i Simrishamn denna sommar.

Under tiden jag jobbade i hamnen har Cornelia renoverat vår lilla "friggebod" till en komplett fotvårds salong.

Här har Cornelia kunnat återuppta sin verksamhet som Medicinsk fotvårdare.

Denna utsikt har hennes kunder njutit av i sommar.

Midsommar firade vi hemma, min mamma och dotter med familj var på besök.

Alice och mitt barnbarn Neo vandrar längs med "vår" strand.

Dags att besiktiga Rullebo, som vanligt blankt papper så nu kan han och vi sova gott i sommar.

Ludwig, King of the beach, har intagit stranden. Ludwig är ett av Cornelias barnbarn och han bodde här en vecka i sommar, han älskar att sova i vår husbil.

Bor man mitt i skogen får man räkna med diverse besök.

Denna lilla besökare blev inte Cornelias favorit.

Här har vi tre barnbarn på besök, Elias och lilla Elna i knät på Alice, Diesel och Bella vaktar i skuggan.

I bland får man ta en liten paus och då är det skönt att sitta här i skuggan och titta på Rullebo, då är det lätt att drömma sig bort till sydligare breddgrader.

Dags att jobba igen, lite värme till höstens mysiga brasor måste förberedas.

Med hösten kommer äpplena här på Österlen, Cornelia är proffs på Äppelkaka i alla dess former, mums.

I oktober var det dags för min son Tobias att gifta sig med sin Hanna i Örtofta kyrka.

På festen efteråt lyckades jag få med Tobias och hans farmor på samma bild, svårt att tro att det är 60 år som skiljer dem åt. (Tobias fyller 30 i december)

Av en tillfällighet körde jag förbi smedjan i Bästekille, jag gick in och pratade lite med smeden Micke och han behövde lite hjälp, så nu jobbar jag i smedjan 2 dagar i vecken. Ingen brist på verktyg här inte. 

Här finsågar vi en av tre ekplank som skall bli en bordskiva till ett exklusivt bord som är lite av en specialitet för Micke.

Kortelshuvud i höstskrud, underbara färger.

Hundarna älskar skogen.

På rull igen, en liten utflykt till Halmstad och gratulera Jakob (barnbarn) som fyller år. Vi stannar över natten på ett av våra favoritställe, Svanhalls hamn.

Morgon i hamnen, enkel ställplats med wc, tömning och el.

Vidare till Bengt i Örkelljunga där vi träffade Patric och Margareta som är på väg till Spanien och Portugal. Vi lämnar in Rullebo på service och lite mer så han sedan är redo för avfärd.

Har ni kommit ända hit i detta inlägg så har Ni fått en liten sammanfattning av vår sommar. Om allt går enligt plan så lämnar vi snart Sverige igen för en ny resa i Spanien och kanske även Portugal.
Under tiden njuter vi av vår underbara natur här. 

Vägen hem och lite till.

Man brukar säga "borta bra men hemma bäst" denna vy möter oss när vi kommer hem och går ner till "vår" strand.

Men först backar vi tillbaka till där vi slutade förra gången, mitten av februari och campingen i Palomares.
Vardagen fortsätter och även små hundar behöver borsta tänderna, Phi älskar det, tror det beror på tandkrämen som smakar lever.

Liv är inte lika glad för tandborsten men accepterar det ändå.

Som vi skrivit tidigare börjar vi känna en del hemlängtan och vi bestämmer oss för att starta resan hemåt lördagen den 16 februari. Men först skall vi hem till Frida och Andreas med barn för en grillkväll. Det blir en mycket trevlig kväll i deras fina lägenhet, god mat och sedan lite sällskapsspel.

Om du vill läsa om deras stora äventyr hittar du Fridas blogg här: https://nouw.com/lafamiliabengtsson 

Resan hem har börjat, första etappen går mot Pinoso där vi skall handla vin på Bodegas Pinoso, blommande mandelträd kantar vägen, natten tillbringar vi på Camping El Tranquilo utanför Pinoso.

Efter bunkring av vin fortsätter vi norr ut i ett underbart väder, dagsetappen blir ganska lång, cirka 60 mil. Sista stoppet i Spanien blir i Sant Feliu de Guíxols en underbar by vid havet strax innan gränsen till Frankrike. Här stannar vi på S´Agaroarea San Cristofol, en enkel men trevlig ställplats.

Vi tillbringar en dag i Sant Feliu de Guíxols där vi vandrar runt och bara njuter av vädret och den fina byn.

Lite annorlunda hus vid strandpromenaden.

Hemresan fortsätter in i Frankrike, vårt ända stopp blir på en vingård, Laudun Chusclan där vi handlar vin och stannar över natten. Tidigt nästa morgon tar vi sikte på Tyskland och når sent på kvällen fram till Wein & Hof Hügelheim som erbjuder fri ställplats och gott vin.

Vi gillar ju Tyskland så här tar vi det lugnt, en kort dagsetapp på knappt 10 mil tar oss till den lilla byn Meißenheim där vi hittar en enkel ställplats med gott om plats sidan om rådhuset.

Vi har aldrig sett ett liknande rådhus.

Resan hem går vidare via Raesfeld där vi stannar en natt, sedan vidare till Lahn där Cornelias mamma bodde 1946 till 1952 och även konfirmerades i denna kyrka.

I Werlte hittar vi denna gratis ställplats mitt i byn, det var gott om plats bara vi och en husbil till som stod där över natten.

Via bordershop i Puttgarden tar vi oss vidare till Præstø och ställplatsen i hamnen. Här har vi stått några gånger men detta var nog sista gången, priset har blivit lite väl dyrt 185 Dkr (cirka 275 Skr), nu i vintertid endast en toalett öppen, ingen tömning av gråvatten eller wc.

Den 26 februari är vi tillbaka hemma i vårt lilla Äppelbo och så klart går vi genast ner till havet och bara njuter.

Det är ju bland annat detta vi har längtat efter.

Jag vet inte om Phi tror att hon är en struts, oavsett så är hon duktig på att sticka huvudet djup i sanden.

Den 28 februari börjar vi se de första vårtecknen

Den 1 mars vandrar vi upp till Kortelshuvud (cirka 85 möh) för att njuta av utsikten.

Kortelshuvud ligger cirka 1 Km söder om Stenshuvud som är cirka 10 m högre.

Här är en av anledningarna till hemlängtan lilla Elna som föddes medans vi var i Spanien.

Nu är vattnet tillbaka i ån efter sommarens torka

Både vi och hundarna älskar denna stranden, här kan hundarna springa lösa och bara njuta.

En vanlig torsdag kör vi intill Simrishamn och tar en hotellfrukost med utsikt på Hotel Svea.

Måndagen den 18 mars, nu letar vi vårtecken, här kommer det att vara helt vitt av vitsippor om några veckor

Ramslöken börjar komma upp intill ån.

På heden nere vid stranden hittar vi några backsippor som börjar kämpa sig upp.

Den 21 mars hittar vi de första vitsipporna

och efter lite letande även blåsippor, nu är våren på gång :-)

På morgonen den 22 mars tar vi en promenad innan frukost och belöningen trivs vi bra med!

Tror att det dröjer lite innan vi börjar längta tillbaka till Spanien.

Stort tack till Er alla som har följt oss här på bloggen under vår resa. Nu stannar vi förmodligen i Sverige ett tag men bloggen kommer att leva vidare.
Vi kommer att fortsätta skriva ny inlägg allteftersom vi har något att berätta och dela med oss av.

Hälsningar
Staffan o Cornelia